Maria Friberg
Maria Friberg (f. 1966) har varit verksam sedan mitten av 90-talet, det var dock inte förrän 1995 som hennes intresse av att fotografera män väcktes. Hon växte upp i ett kollektiv i Östra Göinge. Kollektivet var en matriarkalisk tillflyktsort där kvinnorna arbetade och männen skötte hushållssysslorna. De manliga förebilderna från Fribergs barndom var väldigt annorlunda jämfört med de män hon skulle komma att fotografera. Många år senare träffade hon en konstsamlare över ett lunchmöte som hennes gallerist hade arrangerat. Vid en första anblick antog Friberg att han var en stereotypisk affärsman, klädd i kostym och slips. Vad hon inte visste var att detta möte skulle visa sig vara ett avgörande ögonblick i utvecklingen av hennes konstnärskap. Mötet fascinerande henne:
"Han var väldigt öppen. Han berättade att han spelade många roller hemma och på jobbet. Han tänkte på sitt liv som rollspel. Jag tyckte att han var ganska pojkaktig och det förvånade mig. Han kände sig nog bekväm att vara öppen med mig eftersom jag är konstnär och inte en del av hans vanliga krets. Det var fascinerande att höra honom beskriva den speciella relation han hade till sin garderob. Han medgav att kläder var av stor betydelse för de roller han spelade. Efter detta möte började jag lägga märke till affärsmän. Jag blev nyfiken på dem och ville undersöka dem i mitt arbete."
Maria Friberg tillhör andra generationens postmoderna konstnärer i Sverige, där genusfrågor är ett återkommande tema. Hennes föregångare, med avstamp i 80-talet, inkluderar bland andra Annika von Hausswolff, Maria Miesenberger, Annica Karlsson Rixon och Lotta Antonsson. Deras tidiga alster återspeglade en tid av bemyndiga kvinnor. Dessutom fann dessa konstnärer inspiration i en dynamisk grupp amerikanska fotografer vars postmoderna konstpraktik tog form under 70- och 80-talen, såsom Cindy Sherman, Carrie Mae Weems och Sherrie Levine för att nämna några få.