Skörd #2

"Jag har återvänt från den fina slammen, leran där våra atomer ligger ner för långa tupplurar. Och jag har också mirakulöst benådats i åratal av slumpens lava som rinner nerför världens raviner och slammar tillbaka oss. Här är jag, återvändande, upprättad, ännu inte borta. Men det är inte bara detta slumpmässiga liv, som kastar sina sensuella förvåningar upp och ner på de blodiga membranen bakom mina ögon, inte bara jag som är här igen, gamle behövande, som letar efter någon att behöva, utan du, upp ur leran själv, som tur var, och smygande över samma lilla jordbit, i samma lilla eon, för att mötas i ett rum, levande i våra skinn, och hela galaxen som gapar där och århundradena som gnäller som myggor – du, för att lära mig att se det, att se det med dig, och för att framföra någon oförstående, oförskämd tacksamhet." - William Meredith, 1919